Vilken gudstjänst!


Wow-faktorn var högre än på länge när vi i Västkustkyrkan firade gudstjänst i går. Det är inte bara jag som tyckte det, utan detsamma har jag hört från runt 10 stycken. ”Gudsnärvaro”, påpekade någon. ”Glädje”, sa någon annan. ”Momentum”, uttryckte någon. Jag håller med om allt.

Det kändes på något sätt som att vi tog ett viktigt steg framåt igår. Inte bara för att vi allt oftare är ett 70-tal istället för 50 stycken, utan för att det kändes som om fler än någonsin tog till sig förkunnelsen, deltog med själ och hjärta i tillbedjan. Ja, Guds närvaro var där och då händer det saker.

Det är en hel del nya vänner som kommer och det skapar en ny gruppdynamik, vilket är oerhört viktigt. Då blir det svårare att falla tillbaka i trygghetens och rutinens dvala; man liksom tvingas ur den bubblan när man obekvämt nog måste intressera sig för nya personer som kanske rentav har en helt annan kultur och ett annat modersmål än man själv.

Det finns också mycket kamp just nu i församlingen och vissa går igenom rejält tuffa tider. Då är det viktigt att vi lever i Galaterbrevet 6:2 som säger följande: ”Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag”. Detta är en viktig ingrediens i vad det innebär att vara församling. För, som vi vet, kyrka är ju inte något man går till, utan något man är.

Författare

Kommentera