Släpper du någon inpå livet?

Att folk med höga bekännelser faller som käglor är ingen nyhet. Vi ser nu en ung generation växa upp som är trött på spel gör gallerierna. De är trötta på kristna som säger fina ord och sedan lever annorlunda bakom lykta dörrar. Statistik visar att autentisitet (äkthet, att vara på riktigt) står på odelad förstaplats beträffande vad människor letar efter när de söker en förebild). Endast den som är fri kan vara äkta. Detta ger en viktig fråga till varje troende: Hur kan jag bli mer fri, fri att vara äkta. Den extrema tragedin med Michael Guglielmucci för några år sedan (känner du inte till den kan du läsa här) visar på hur en kristen kan bli snärjd, demoniserad och förledd  – och dölja alltsammans. Det är inget nytt, även om det är fruktansvärt. Vad som gör detta ännu otäckare är att det är möjligt att vara pastor i en stor pingstförsamling och samtidigt bedra alla i sin omgivning (och sig själv) i flera år! Det aktualiserar verkligen frågan om det inre livet och hur det formas till att bli kristuslikt. Hur kan vi leva i frihet från synden och besegra den varhelst den sticker upp sitt fula nylle?

Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön. Jak 5:16

Det vi ibland har förbisett är perspektivet att synden verkligen är en makt. Den är inte bara en “juridisk överträdelse” utan en förslavande kraft som intar oss steg för steg när vi ger efter inför den. Vi kan be Gud om förlåtelse och få det, utan att vi fördenskull har klippt av syndens hake, lagt av oss dess boja. Pornografin, som i Michaels fall, är ett bra exempel på en förslavande synd som, statistiskt sett, många kristna (pastorer inkluderade) kämpar med. Dess tillgänglighet och omfattning idag är ett samhällsomstörtande fenomen och något som Satan mer än gärna använder för att fälla och snärja andliga ledare. Eftersom porren är så starkt kopplad till skuld är den tabubelagd. Vem bekänner en sådan synd för sina kollegor på pastorskonferensen? Ingen! Där tabun råder kan friheten inte komma till.

Vi i frikyrkan måste erövra kraften i syndabekännelse inför andra syskon. Bikten, om du så vill. Jag tror att en av nycklarna till sann befrielse från synd och demonisk bundenhet ligger just i att helt tappa ansiktet inför någon annan och bekänna – utan krusiduller och försköningar. Så här illa ställt är det. Hjälp mig! Just det sexuella området verkar det vara synnerligen viktigt med sann frihet. Paulus verkar gradera synden inom detta område, otukten med biblisk terminologi, som särskilt farlig, eftersom det är synd mot ens egen kropp.

I synnerhet bland pastorer, präster och förkunnare borde detta vara en självklarhet. Vi måste ju vara fria i högre grad än dem vi leder. De nätverk för pastorer och ledare som finns måste se till att betona intigriteten och det inre livet. Annars kommer Guds församling i Sverige rasa som ett korthus i det långa loppet. Själavård, bikt och förbön med hjälp av Andens gåvor är nycklar till ett starkt inre liv. Det är bara när vi har gudsmänniskor nära oss som vi lever våra liv inför, som vi verkligen menar allvar med vårt kristna liv. Släpper du någon inpå livet?

Författare

2 kommentarer

  1. Rickard - augusti 14, 2012

    Som svenskyrklig så är bikten ett fantastiskt nådemedel som hör till kyrkans objektiva sida.

Kommentera