Synd och nåd

Hösten är igång och nu gäller bot och bättring för pastorn sett till den här bloggen. Jag tänkte börja med ett inte fullt så lättsmält ämne: synd. Någon kanske tycker att det känns en aning negativt att börja höstens bloggande med ett inlägg om synd, men så är det inte. Tal om synd är inte pessimism, utan realism. Synd är allas vår verklighet, oavsett religion, ålder, kultur eller personlighet. Vi är i ett tillstånd av brist, av vilsenhet och gudlöshet. Evangeliet handlar om just detta och kommer med lösningen. Men slutar vi tala om synd blir talet om nåd irrelevant. Slutar vi se hur förlorade vi är utan Jesus kommer vi inte att skatta vår Jesus särskilt högt. Inte heller kommer andra att vilja följa honom.

I ett samhälle som blir mer och mer relativistiskt blir det populärt i kyrkan att stryka medhårs och bara bekräfta masskulturens villfarelser. Svenska Kyrkan är ett praktexempel på detta i många fall, men även inom frikyrkan blir det allt vanligare. Jag skrev en artikel i temat som tidningen Dagen publicerade den 30/8. Om du missade den kan du klicka här för att läsa.

I morgon tänkte jag publicera ett inlägg om hur Jesus tycker att vi bör hantera synd i församlingen. Bör vi hantera synd? Är disciplinära åtgärder något som Bibeln förespråkar? Har inte sådant missbrukats mycket i forna tider och skapat sår, när människor har uteslutits på grund av saker de gjort? Mer om detta i morgon.

Författare

Kommentera