Synd och församlingen II

Församlingen är Kristi kropp, en organism in i vilken han har ingjutit sin helige Ande för att den ska kunna gestalta och kommunicera Kristus till omvärlden. Eftersom församlingen är Kristi kropp vill vi naturligtvis höra vad han hade att säga angående synder som begås i hans församling.

”15 Om din broder har begått en synd,* så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. 16 Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.* 17 Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan. 18 Amen säger jag er: Allt vad ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad ni löser på jorden skall vara löst i himlen. 19 Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen. 20 Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” ( Matt 18:15-19)

Observera att det är skillnad på att göra en synd eller att leva i synd. Skillnaden blir tydlig i Jesu besked om hur vi ska hantera någon som har begått en synd. Målet är aldrig att döma personen, utan att personen ska omvända sig till Jesus och bli fri. Men, som jag berörde i förra blogginlägget, kan detta aldrig ske utan att personens bröder/systrar kommer till den med kärlek OCH sanning. Denna kärlek och sanning är Guds kärlek och Guds sanning som man gör sig till en kanal för. Att bara visa kärlek, utan att aktivt delge sanningen, blir ingen sann kärlek; det blir sentimentalitet, kompromiss och i förlängningen lögn. Det leder aldrig syndaren till omvändelse. Att däremot bara leverera sanning utan att vara en kanal för Guds kärlek blir hårt och krossande. Det tenderar att bli lagiskhet och krossar syndaren, eller (om det är en hårdare person) stöter bort denne. Detta med kärlek och sanning är det som Efesierbrevet 4:15 talar om och den som studerar detta bibelpassage ser att det står i direkt relation till den andliga tillväxten i den enskildes och i församlingens liv.

Den linje Jesus förespråkar i Matteus 18 är en process där man möter syndaren först på tu man hand, sedan med ett par medsyskon (vittnen) och sedan inför hela församlingen. Om personen inte omvänder sig kan den inte betraktas som ett syskon i tron längre. Detta beror då inte primärt på dess handlingar av synd, utan på grund av dess brist på omvändelse.

Är vi då inte alla syndare? Finns det inte dolda synder i en församling som vi inte ser och därmed inte kan bemöta? Jovisst, så är det. Alla syndar vi. Det är därför som Luthers första tes var ”hela den kristnes liv är ett liv av omvändelse.” Alltså slutar man leva i omvändelsen har man slutat att följa Jesus. Det är skillnad på att synda och att bejaka en livsstil av synd och vägra vända om.

Författare

Kommentera