Sola Fide

Om Gud har gjort allt färdigt för mig genom Jesus så att jag kan få leva ett liv med och för honom, vad är då mitt gensvar? Mitt gensvar är detsamma som Gud har velat ha av av människan i alla tider. För över 4000 år sedan slöt Gud ett förbund med Abraham, återgivet i 1 Moseboken 12-15. Förbundet var rotat Guds utväljande av Abraham och löften till Abraham. Abrahams gensvar var att tro, att lita på att Gud skulle infria det han hade lovat.

Lagen förpliktigar dig och mig. Löftet förpliktigar Gud. Gud kommer att hålla det han har lovat; hans ord är en del av hans eget väsen och han kan inte ljuga. Vad har då Gud lovat? Samma sak som för Abraham: “Abraham trodde på Gud och han räknade honom det till rättfärdighet…” Tro och bli rättfärdig. Innan Jesus var det svårare att tro eftersom det var svårare att se Gud klart. Men även på Gamla testamentets tid handlade det om att tro på att Gud är den han säger att han är och lita till honom. Detta är kärnan i att leva ett liv i lydnad. Lita går djupare än att lyda. Man kan lyda utan att lita, men inte lita utan att lyda. Det är alltså ytterst sett en tillit till Gud, hans agerande och hans nåd, som det handlar om. Detta är tro.

Det är en tro, “verksam i kärlek”, säger Galaterbrevet 5:6. Tro är alltså mer än intellektuell förståelse, även om det intellektuella naturligtvis är med och har sin del. Det handlar inte primärt om att förstå Gud, utan om att lita på honom och älska honom.

Allt det här jag skrivit om nu tar sedan 2000 år tillbaka sin utgångspunkt i Guds agerande i Kristus. När vi ser på Jesus ser vi Gud klarare. Vi ser hans enorma kärlek och trofasthet till oss och detta föder tro och tillit i våra hjärtan. Vi börjar älska Gud och förändras inifrån. Detta är trons förvandling.

“Sola fide” finner alltså sitt självklara rotsystem i “Sola Gratia”, “Solus Christus” och “Sola Scriptura”.

Författare

Kommentera