Skaparen

”Herre, ingen är lik dig bland gudarna, inga gärningar är som dina. Alla folk som du har gjort ska komma och tillbe inför dig, Herre, de ska ära ditt namn. Ty du är stor och du gör under. Du ensam är Gud. Du, Herre,  är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och stor i nåd och sanning.”
Psalm 86:9-10, 15

Eftersom Gud är Skaparen är han sin egen orsak. Han är den ende som alltid har funnits. Världen är hans skapelse, du och jag är hans skapelser, gjorda av honom till hans ”avbild och likhet” (1 Moseboken 1:26). Detta är sant oavsett om vi väljer att tro på det eller inte. Det minsta vi kan göra om vi är seriösa är att åtminstona försöka ta reda på om detta kan stämma. Strutstaktiken har aldrig lett till några nya vyer av livet. På sin höjd ger den sandsmak i munnen.

Det finns alltså spår av den Allsmäktige i dig, i ditt utseende och i din personlighet. Eftersom du är skapt till människa är du kronan på verket i Guds skapelse. Som Leonardo da Vinci älskade Mona Lisa, som Edison älskade sin första glödlampa, så älskar Gud dig.

Syftet med dig och mig som Guds skapelser är att vi ska leva i en harmonisk kärleksrelation med Skaparen själv. När de första människorna gjorde uppror mot Gud gjorde de därför uppror mot själva grundtanken med sin existens. Människan blev förvirrad, vilsen och olycklig. Vi blev syndare, i behov av räddning.