Pust

Katastrof. Klockan är 22 och Lydia slocknade för typ tio minuter sedan. Vi är inne i en riktigt tuff fas med läggningen nu sedan någon månad tillbaka. Känner hur det börjar tära rejält på mig. Bättre blir det inte av att vi har satt deadline på 1 februari för Västkustkyrkans nya hemsida: www.vastkustkyrkan.se. Sitter och jobbar med den nu. Ska bli trevligt att få ett snyggt skyltfönster för vår underbara församling. Se nu till att dela, lika, twittra och sprid den nya länken från och med i helgen. =)

Idag har varit en hektisk dag med en låång att-göra-lista. Ändå hann jag med ett kort möte och en lång lunch. Min lunchkamrat som ligger sådär nästan 20 år framför mig i livet sett till familjeliv påminde mig om det som flera andra har sagt tidigare: småbarnstiden känns som en lååång tid, men den är kort. Jag antar att det är så. Eller ja, det är ju faktiskt så rent objektivt. Den kanske varar sådär 7-8 år av ens liv. Tio procent. Gud, ge mig nåd att förvalta den väl.

Författare

Kommentera