När själen tömts på mening

Jag hörde talas om en framgångsrik företagsledare, vars pension blev synonym med en livskris. Alltid hade han varit spindeln i nätet, produktiv och full av pondus. Hans ord hade vägt tungt, folk hade sett till honom för råd och vägledning. Han hade känt sig älskad. Jo, just det. Känt sig…

Nu var det tyst och lugnt som i graven. Ja, det kändes rentav som att han redan var död. Enda skillnaden mot gravens stilla vila var den påträngande stress som kröp sig på inom honom. Alla dessa år av produktivitet och ledarskap hade löpt förbi utan att stressen tagit över, men nu kröp den sig på inifrån. Telefonens tystnad var stressande. Den talade ljudligt om hur ingen numera brydde sig. Telefonboken var stressande. Däri fanns endast arbetslaget, kundregistret, leverantörer, styrelsemedlemmar och andra som alla var intresserade av det han åstadkom. Men nu då? Vem var intresserad av honom?

När ensamheten blev för påträngande tog han mod till sig och ringde enda dottern. De hade inte någon dålig relation. Inte jättemycket till god relation heller i ärlighetens namn. Sedan skilsmässan hade hon bott hos modern och, ja….han hade haft henne varannan helg i alla fall.

– Hej, det är jag.

– Pappa? Så trevligt. Läget med dig då?

.- Jo tack, det knallar och går. Lunkar mest faktiskt. Lite långsamt nu när man inte jobbar.

– Samla ihop några vänner och spela lite golf vettja.

– Vänner, ja, jo……..du jag vet att jag inte varit så bra pappa och så men du jag skulle vilja.

– Umgås? Dottern avbröt lite bryskt i telefonen och en tystnad följde. Jo, det kan vi väl göra, någon gång. Men det är mycket nu. Jag har ju egen familj och det är en bra bit att åka. Sent ska syndaren vakna…

– Men, jag hade dig ju varannan helg tills du blev 17??

– Hade och hade. Du betalade kläderna jag shoppade och prylarna jag ville ha. Du betalade åt mina kompisar också för den delen så du kunde sitta med laptopen och slippa umgås med mig. Vet du vad, pappa. Detta är förmodligen lite tungt att höra. Men vet du att jag aldrig haft en traditionell önskelista vid jul.

– Jaså, varför inte?

– Det stod bara en sak på listan, från det att jag var 7 tills jag blev 17. En sak jag aldrig fick av dig på de tio åren.

– Vad?

Det prasslade i luren när hon tog fram en gammal papperslapp.

-Här har jag den. Skriven när jag var sju och precis lärt mig skriva. Det står: en hel dags gemenskap med min pappa.

Författare

Kommentera