Några tankar om Herrens bön

Jag satt nyligen och mediterade lite över Herrens bön:

Vår Far, Du som är i himlen,
Låt Ditt namn bli helgat.
Låt Ditt rike komma, låt Din vilja ske,
på jorden, såsom den är i himlen.
Ge oss idag vårt bröd för dagen som kommer.
Och förlåt oss våra skulder,
såsom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån den Onde.
Riket är Ditt och makten och härligheten, i evighet. Amen.

Den här bönen är naturligtvis ingen trollformel som Jesu kläcker i någon magiliknande manöver. Nej, den kommer som ett svar på lärjungarnas bön, “Herre lär oss att be”, och det är just detta Herrens bön gör – den lär oss att be.

Bara det faktum att vi faktiskt kan bli bättre bedjare kanske förvånar någon. Men visst förhåller det sig så; Jakob bekräftar det (Jak 4:3). Man kan vara en god bedjare och en dålig bedjare. Följer man Jesu bön behöver man inte vara orolig för det senare.

För det första slår bönen i sin första fras fast två oerhört viktiga hörnstenar i den kristnes gemenskap med Gud: intimiteten och vördnaden. Vissa kristna har svårt att förena dessa och ramlar antingen i diket där Gud är en kompis. “Trevlig, trevlig, trevlig är Herren Sebaot?” Nej, så var det inte! Andra kristna ligger ständigt på knä och kommer aldrig ur maskperspektivet. De är mer upptagna av “sitt hjärtas armod, än rikedomen i Guds Ord”, som Bonhoeffer skrev. Jesus lär oss att vi måste förstå vår ställning som älskade barn inför en god Fader. Men fördenskull får vi inte förlora vördnaden, ty “helgat varde ditt namn”.

Herrens bön börjar alltså med dessa insikter och tillber. “Du är helig gud”, utbrister den. Detta är och förblir grunden för vidare bön. Det är i tillbedjan vi ser mer av Herren och hans vilja, vilket är nyckeln för att kunna be om den. Nästa steg är just detta. Att be om att riket ska komma och att Guds vilja ska ske är det grundläggande. Ju mer som blir uppenbarat av Guds vilja när du ber, desto kraftfullare och mer specifikt kan du be. Bön handlar inte om att manipulera Gud att göra min vilja. Det handlar om att söka hans vilja och be den till verklighet här på jorden. Detta gjorde Abraham för Sodom, detta gjorde också Mose för folket. Det går att påverka hur mycket av Guds vilja som sker här på jorden.

Först efter det här steget berör bönen mina behov. Jag får be för dem, men de bör komma längre ner på prioriteringslistan än att söka och förverkliga Guds vilja. Syndabekännelsen som följer får aldrig försvinna ur det kristna livet, hur mycket vi än tackar Gud för hans rättfärdighet i oss. Vi måste föra fram synden i ljuset. Det är endast där dess makt bryts. Läror som försöker ta bort syndabekännelsen från det kristna livet är förföriska och destruktiva. Att föra fram synden i ljuset handlar om att be om och ge förlåtelse människor emellan. Där synd har begåtts mot någon människa bör man göra mer än att nöja sig med vertikal försoning.

Här var alltså några korta tankar utifrån Herrens bön. Vi observerar att sista raden är tillbedjan, liksom den första. Låt all bön ramas in av att du tillber Konungars Konung. Endast han är värd det.

Författare

1 kommentar

  1. Charisma - november 2, 2011

    Trevlig bolgg!Blessing från Charisma

Kommentera