Karaktär och begär

I föregående artikel av Peter Halldorf nämner han i förbifarten att man under antiken såg på karaktär som en människas förhållande till sina begär. Intressant. Det innebär alltså att det inte är närvaron eller frånvaron av olika begär som konstituerar min karaktär utan mitt förhållande till de befintliga begären. Detta är huvudet på spiken. En mogen människa som är medveten om sin svaghet på ett visst område, kommer att odla några olika egenskaper som alla är viktiga ingredienser i en god karaktär: (1) ödmjukhet och insikt om att jag är beroende av Guds nåd, (2) moralisk marginal på det givna området för att inte falla, (3) förståelse för andra som kämpar.

Vi är oss lika och det vi frestas av varierar inte så mycket från de som levde på 300-talet, 1300-talet eller 1800-talet. Det är inom de tre klassiska områdena: makt, sex och pengar som våra starkaste begär ligger. Jag vet att du har begär. Du vet att jag har begär. Frågan är – hur förhåller vi oss till våra egna begär?

Vi ska titta lite grand på detta framöver.

Författare

Kommentera