Identitet 2

 

Du har förmodligen sneglat på bilden och grubblat några sekunder nu. Varje Kristen har sin identitet i Kristus, som jag skrev igår. Detta är ett  objektivt faktum för den som är en sann kristen. Synden är borttvättad och vi är fläckfria inför Gud, inte på grund av egen förträfflighet, utan på grund av Kristi förträfflighet. “Åt alla dem som tog emot honom gav han rätten att kallas Guds barn, åt alla dem som tror på hans namn.” (Joh 1:12)

Är du inte kristen har du ännu inte funnit din sanna identitet. Den finns i Gud, för han är ditt ursprung, ditt syfte och din tänkta destination som människa. Utan honom blir livet tomt. Utan Kristus blir självförverkligandet en chimär…

Är du kristen är du i Kristus. Punkt. Men du kan vara mer eller mindre medveten om detta och överlåten till detta. Triangeln ovan visar på ett fromt, religiöst misstag. De röda pilarna visar att vi inte kan bygga vår identitet på något annat än Gud själv, inte ens på lydnaden inför honom. Om vi sätter lydnaden till honom som vårt identitetscentrum, blir alltså vårt “jag” konstituerat av i vilken mån vi lyder eller misslyckas med att lyda. När vi tycker att det går bra är vi genast stolta och självrättfärdiga. När det går dåligt är vi fulla av missmod och känner oss fördömda. Det gemensamma draget är att det hela kommer att handla mindre om Gud och mer om oss. Min förmåga eller oförmåga blir den sol som min identitet kretsar kring. Jaget blir en avgud. Jag blir inkrökt i mig själv. Incurvator in se.

När däremot jag upptas av Gud, vem han är och vad han i Kristus har gjort för mig, då förändras perspektivet totalt. Tacksamhet fyller mig och tillbedjan upptar mig. Jag umgås med den Allsmäktige och börjar formas av honom. En identitet som är Gudscentrerad kommer alltså att producera lydnad. Det handlar ingalunda om passivitet eller en “då behöver jag ju inte lyda”- attityd. En sådan attityd kommer alltid från en egocentrisk och upprorisk person. Nej snarare blir det att man talar i linje med hur den store aposteln Paulus gjorde. Ingen kan kalla honom passiv. Ingen av oss skulle kalla honom en “svag kristen”. Men han levde med en kristocentrisk identitet. Han sa exempelvis:

“Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än de alla, fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig.” 1 Kor 15:10

Författare

Kommentera