Guds timing och favör


Vad
Gud vill att vi ska göra kan vara nog så svårt att ha klart för sig ibland. Men när Gud vill att vi ska göra det han har sagt att vi ska göra, det är förmodligen ändå svårare. Har du någon gång varit med om att Gud har visat dig något och lagt en stark drivkraft i dig för att utföra det, för att sedan få ett stort fett “NEJ” från himlen just när du är i färd med att gå framåt? Jag har varit med om det mer än en gång. Varför gör då Herren så?

Det skulle naturligtvis kunna ha att göra med att man inte är mogen just när man själv tror att man är det. Kanske vill Herren ibland bromsa oss för att vi ska frambringa Andens frukt (du finner dess 9 yttringar i Galaterbrevets femte kapitel). En av fruktens yttringar är ju just tålamodet. En annan förklaring kunde vara att Gud känner till en viss fallgrop längre fram utmed vägen som inte vi vet om. Vi kan nog konstatera att det inte finns någon enkel förklaring men det är till vår tröst att Gud har hela perspektivet och är i framtiden redan nu. Han vet vad som ger störst frukt och som utbreder hans rike maximalt. Att vänta kan vara ett stort steg framåt, ett steg i tro, även om det ofta kan kännas som att man då står still. Det är också en tröst att se att Paulus var långt ifrån fullkomlig på det här området, men att Gud ledde honom.

Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande hindrades från att predika ordet i Asien. Och när de nådde Mysien försökte de bege sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande. Då for de genom Mysien ner till Troas. På natten såg Paulus en syn. En man från Makedonien stod där och bad honom: “Kom över till Makedonien och hjälp oss!” När han hade sett denna syn, försökte vi genast ta oss till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud hade kallat oss att predika evangeliet för dem. Apg 16:6-10

Paulus och hans medarbetare var aktiva och tog initiativ för att fullborda varje kristens uppdrag – missionsbefallningen (Matt 28) . Och visst hade Gud tänkt att ordet skulle spridas till Asien. Men här verkar missionärerna varit “out of timing” och Anden får korrigera och dirigera dem i en annan riktning. Europa! Tack Gud för att evangeliet trängde in i denna världsdel. Idag är kristendomen här en skugga av sitt forna jag. Detta ska det dock bli ändring på! Nu åter till Paulus och hans team. De kommer till Filippi och leder Lydia och några fler till frälsning. Grunden för filippiförsamlingen är lagd. Sen kommer motstånd och Paulus och Silas hamnar bakom lås och bom (kapitel 16). Gud kommer naturligtvis med ett mirakel, eftersom de befinner sig i hans vilja. De befrias och fångvaktaren blir frälst. Sedan bär av igen och de predikar i Tessalonike, Athen och Korint och många fler städer.
I 19e kapitlet ser vi något intressant. Paulus befinner sig i Efesus där han etablerar en församling och väckelsens vågor står höga. En särskilt stark genombrottskraft av under och tecken vilar över aposteln som får se sjuka botas och demoner fara ut till följd av att folk kommer i kontakt med hans kläder. Han förblir där i ett par år och en väckelse bryter ut, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord (19:10).

Alltså, för att klargöra min poäng. Evangeliet gick ut till Asien, dit Anden hade hindrat dem från att åka några år tidigare. Effektiviteten beträffande Ordets spridning och rikets framfart berodde alltså inte primärt på deras strävan, utan på deras förmåga att följa Guds Andes ledning och därmed förbli i Guds favör. Som den amerikanske pastorn Tommy Tenny har sagt: One day of favour can be worth more than a lifetime of labour!

Författare

Kommentera