Den som finner Gud, finner livet.

”På 50-talet jämförde man sig med grannen, idag jämför vi oss med megastjärnorna från Hollywood.”

Orden kommer från stressforskaren Giorgio Grossi och visar på något av den press som många av oss tagit för given. Om livet handlar om självförverkligande, berömmelse och bekräftelse från omgivningen, ja då är vi dömda till ett ständigt jagande.

Den stora paradoxen är att just de där megastjärnorna som lever i strålkastarljuset och dyrkas av massorna oftast är riktigt olyckliga. Vilken ironi! Positionen som vi alla suktar efter verkar ta kål på oss om vi mot förmodan skulle lyckas nå den. Varför? Såhär inleder Gud sina berömda tio grundsanningar som ofta fått namnet ”de tio budorden”:

Jag är Herren som har fört dig ut ur slaveriet i Egypten. Du ska inte ha några andra gudar vid sidan av mig.

Ordet ”idol” betyder avgud. Ingen människa är skapt till att avgudas eller dyrkas. I det att vi är just skapta ligger begränsningar vi behöver acceptera. Vi är skapta att tillhöra, fokusera och tillbe vår Skapare, inte själva förska ikläda rollen som obegränsade och titaniska hjältar. Gud är vårt ursprung, vårt syfte och vår tänkta destination. Honom ska vi tillbe och tjäna. Först då får livet en mening. Först då finner vi verkligen livet.