Angående homosexdebatten och evangeliet

Det har varit hejdlöst med skriverier sedan Tommy Dahlman och några kollegor ville förtydliga Bibelns undervisning om homosexualitet i Dagen för några veckor sedan. Jag har inte gett mig in i debatten, främst av det skälet att jag känner mig kluven kring hur mycket som vinns av debatter och om det är värt den tid som krävs. Det går att argumentera både för och emot. Vårt samhälle behöver frimodiga kristna debattörer, men Guds rike är samtidigt inte av den här världen och bryter främst fram av att individer får sina liv förvandlade av evangelium. Och det är också kring evangelium som frågan måste kretsa. Är det under hot på vissa flanker av debatten? Absolut.

Faran består i att man söker rättfärdiggörelse för synden istället för syndaren. Om man rättfärdiggör eller raderar ut synden finns inget behov av försoning. Detta görs titt som tätt. Till och med biskop Martin Modeus bidrar mer till förvirring än till klarhet i det här avséendet. I sin artikel i Svd gör han en hyllning till kärleken som blir väldigt otydlig. Det verkar som Modéus tolkning av kärleken innebär en Gud som bekräftar våra liv hur vi än väljer att leva dem. Ingen synd alltså. Inget behov av räddning.

Olof Edsinger skrev ett mycket bra genmäle på biskopens artikel. Det gjorde även Erik J Andersson, legitimerad läkare och ledare i ELM/Bv. Hans svar kan du läsa här.

I den komplicerade värld vi lever i måste sanningen förkunnas, även på sexualitetens område. Det är bara sanningen som sätter människor fria. Jesus Kristus är sanningen personifierad. När denna sanning proklameras kommer alltid behovet av nåd att uppdagas, även på sexualitetens område. Jesus Kristus är nåden personifierad. ”Han var full av nåd och sanning”.

Författare

Kommentera