Archive for juli, 2012

Mp 3 predikan

Här kommer förkunnelsen från de två senaste söndagarna. Pastor Gustaf talar om förklaringens berg. Vi får se mer av vem Jesus är när vi studerar det som skedde på berget Hermon. Gustaf – Förklaringens berg Daniel Coster lyfte fram tidsperspektivet: början, slutet och nuet. I ljuset av en tidsaxel och…

läs mer →

Sex del IV – homosexualitet

Synen på samkönade sexuella relationer har på kort tid förändrats drastiskt. Bara under min livstid – från 60-talet och framåt – har den offentliga uppfattningen i Sverige revolutionerats. Homosexualitet har gått från att betraktas som

en psykologisk störning, till att betraktas som
en nödlösning för några få, till att betraktas som
en likvärdig variation, till att betraktas som
en överlägsen livsstil (som i kampanjen ”Bli homo” som visar ”argument varför det är underbart att inte vara straight”).
Formellt har vårt samhälle gått från att se samkönade sexuella relationer som kriminellt (fram till 1944), som en psykologisk sjukdom (fram till 1979), för att nu ge homosexuella par rätt att prövas som adoptivföräldrar (från 2003) och att gifta sig (från 2009).

Ett av skälen till denna förändring har varit den växande övertygelsen att homosexualitet är biologiskt förankrat; att det finns ett direkt genetiskt orsakssamband, på samma sätt som det finns kring till exempel hudfärg. Detta har lett fram till synsättet att mänskligheten ska delas in i olika bokstavsgrupper; att vi som människor finns i ett antal olika utgåvor, inte bara som män och kvinnor, utan också som hetero, homo, bi och trans.

Jag är av flera skäl skeptisk till denna tankegång.

För det första vetenskapen. Det finns ingen vetenskaplig grund för tanken att den sexuella läggningen skulle vara direkt genetiskt orsakad, såsom hudfärg är det. En svensk studie från 2010 visade att av 71 manliga enäggstvillingar, där den ena tvillingen är homosexuell, gällde det endast i 7 fall (9,8 %) också för den andra tvillingen.[1] Det genetiska sambandet är alltså svagt.

För det andra människosynen. En människa är mycket mer än sin sexualitet. Det är förminskande att få sin identitet bestämt utifrån specifika sexuella begär, oavsett vilka de är.

Historiskt är homosexuella handlingar kända från de flesta kulturer, men de har inte förståtts som specifika identiteter som definierar individen. Som historieprofessorn Dick Harrison skrev i SvD (20100223), när han nekande svarade på frågan om Rickard Lejonhjärta var homosexuell:

Det är bara i det moderna 1900-talssamhället som vi har definierat folk som antingen-eller och/eller ansträngt oss för att sätta etiketter på sexuella identiteter. I historisk tid var människor fokuserade på de homosexuella handlingarna i sig (”sodomi”), och man antog att vem som helst kunde frestas utföra dem. Handlingarna var alltså inte kopplade till uppfattningen om en homosexuell identitet.

Jag tror det är ett misstag att se sexuella begär som övergripande identitetsmarkörer för oss människor.

För det tredje teologin. Som kristen ser jag människan genom ett dubbelt raster. ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.” (1 Mos 1:26) Vår identitet ligger i relationen till Gud och i det faktum att vi är antingen män eller kvinnor. Men alla människor är också trasiga och har ”gått miste om härligheten från Gud”, som Paulus uttrycker det. Det gäller också vår sexualitet och våra begär – och de är legio.

Vi sitter alla i samma båt: skapade av Gud, skadade av synd.

Allt detta innebär att den kristna församlingen inte kan göra skillnad på människor utifrån deras sexuella begär eller identifiera människor utifrån sexuell inriktning. Det finns ingen gräddhylla för hetero, lika lite som det finns en garderob för homo. Vi möts som människor, som alla behöver nåd från Gud. Församlingen är ju, som bekant, inte ett museum för helgon; den är ett sjukhus för syndare.

I undervisning och vägledning måste den kristna församlingen vara trogen sin egen tro och följa skapelsens vittnesbörd och Skriftens ord.

Utifrån skapelsen kan vi notera tre saker: Fysiologiskt hör mannens och kvinnans kroppar och könsorgan samman. Biologiskt hör sexualitet och fortplantning samman; samkönade relationer är biologiskt sterila. Psykologiskt saknar samkönade relationer den i alla andra sammanhang högt eftersträvade komplementariteten mellan manligt och kvinnligt.

Skriftens ord understryker detta. Skapelsetexterna i 1 Mos 1-2 visar att Guds tanke med sexualiteten är den livslånga relationen mellan en man och en kvinna. Nya testamentet avvisar helt entydigt samkönade sexuella relationer, se Rom 1:18-32, 1 Kor 6:9, 1 Tim 1:10. Försöken att nytolka dessa textställen i gayvänlig riktning är inte övertygande. Vi vet att författaren Paulus kom från en strikt judisk bakgrund, som utan undantag avvisade homosexuella handlingar. Vi vet att hans omvändelse till kristen tro inte påverkade hans sexualetik i liberal riktning.

Den kristna vägledningen hänvisar till äktenskapet mellan en man och en kvinna eller till avhållsamhet. Det görs ingen skillnad på personer. Samma villkor gäller alla: äktenskap eller avhållsamhet. Den som vill följa Jesus – oavsett sexuell inriktning och sexuella begär – kallas att leva avhållsamt, under kortare eller längre tid eller under hela livet.

John Piper, välkänd pastor, återgav nyligen ett panelsamtal om homosexualitet, där en av deltagarna sagt följande:

Jag känner många lyckliga kristna par med barn, där en i paret förr var homosexuell. Det betyder inte att alla homosexuella önskningar eller fantasier har försvunnit från dem.

Anledningen till att dessa äktenskap fungerar så väl är att kärlek, äktenskap och liv nu ses i ett mycket större sammanhang. Relationen ses som mycket mer än möjligheten till erotiska uttryck.

Det är denna större bild av liv och kärlek och relationer Kristus ger.

Han fäster själen vid de yttersta realiteterna. Allt ses i relation till Gud och hans stora syften. Han påminner oss om att inte någon kommer att gifta sig i den kommande tidsåldern. Så samlag och sex kan inte vara i centrum av mänsklig identitet. Sex är temporärt. Människan är det inte.

En nyckel till ett glädjefullt äktenskap, samtidigt som man fortfarande har sexuella begär till människor av samma kön, är att låta Kristus förstora din vision av vad en relation kan vara och vad ett liv tillsammans i tjänst för Kristus kan vara.

[1] N. Långström, Q. Rahman, E. Carlström & P. Lichtenstein (2010), “Genetic and environmental effects on same-sex sexual behavior: A population study of twins in Sweden,” Archives of Sexual Behavior, 39, 75-80.

Stefan Gustavsson är generalsekreterare för SEA och författare till flera böcker.

läs mer →

Grundkurs i kristen tro

Alla har vi någon sorts tro, även den som inte är uttryckligen religiös. Vetenskapen bygger på hypoteser som man sedan försöker verifiera eller falsifiera. Vissa saker bevisas, men andra saker får man helt enkelt inte svar på – än. Ateisten vet inte att Gud inte finns. Han tror att det…

läs mer →

Lyssna till sommarens förkunnelse

Här har du de senaste söndagarnas förkunnelse från Västkustkyrkan. Lyssna och njut.  24/ 6 Gustaf Henriksson-Andedopet 30/6  Wendesten – Guds kärleksspråk 1/7    Wendesten – Besegra oron 8/7    Mattias Olsson – Bär bestående frukt 15/7  Josef Barkenbom – Är du en praktisk ateist

läs mer →

Sex III – Är sambo ett alternativ?

Del III i serien om sex publicerades idag i ViD (ej online). Texten kommer här:

Enligt kristen tro är världen designad. Gud har tänkt ut tillvaron och sedan förverkligat sin tanke. Jesus delade det perspektivet. När de religiösa ledarna i hans samtid ville diskutera specifika skilsmässofall, valde Jesus att först inte svara på deras fråga. Istället gick han tillbaka till skapelsen och frågan om Guds ursprungliga design (se Matt 19), för att därifrån kunna sluta sig till ett svar på frågan om skilsmässa. Det är Guds tanke i skapelsen som måste vägleda den kristnes tänkande.

Vi såg i förra artikeln hur Gud designat äktenskapet som platsen för den sexuella gemenskapen. Vad innebär det för våra moderna samlevnadsformer, som sambo till exempel?

Redan på 1860-talet uppstod det som i folkmun kallades ”Stockholmsäktenskap”. Fattiga människor som flyttade från landsbygden till storstaden hade inte råd att gifta sig och valde därför att bara flytta ihop. Från 1960-talet och framåt har sambo blivit en vanlig samlevnadsform i nästan alla sammanhang, från kungahuset och neråt. Formellt räknas det inte som ett civilstånd, men det är en samlevnadsform som är rättsligt reglerad genom sambolagstiftningen. Med viss eftersläpning har sambo också – i huvudsak under tystnad och utan ordentlig genomlysning – accepterats i många kristna sammanhang.

Varför sambo?
Varför blir man sambo istället för att gifta sig? Det finns ett antal skäl. Längre tillbaka, på det röda 70-talet, var det vanligt med kritik mot själva institutionen äktenskap; den sågs som en del av det borgerliga förtrycket. Idag har institutionen äktenskap en positiv klang; för gayrörelsen var det oerhört viktigt att få tillgång just till äktenskapet och göra lagstiftningen könsneutral. Kritik mot äktenskapet bygger idag ofta på en negativ personlig erfarenhet, mer än på ett underkännande av själva institutionen som sådan. Man har sett dysfunktionella äktenskap på för nära håll.

De vanligaste argumenten för sambo är pragmatiska: det är billigare med en lägenhet än med två, vi vill ha ett sommarbröllop och är sambo fram till dess, vi vill se hur det är att dela hela vardagen tillsammans, vi vill veta om vi är tillräckligt synkade sexuellt, vi lever redan tillsammans sexuellt, då kan vi lika gärna bo ihop … Argumenten är fullt begripliga, men inte övertygande ur kristen synvinkel.

Varför inte sambo?
För det första är sambo en äktenskapsliknande samlevnadsform, utan att vara ett äktenskap. De flesta sambopar, som fortsätta att hålla samman, gifter sig efter en tid. Sambo går alltså inte att likställa med äktenskap; om det vore ett äktenskap skulle man ju inte senare kunna gifta sig! Och det är äktenskapet – inte sambo – som Gud designat för sexuell samlevnad.

Ibland hävdas det att samlaget konstituerar äktenskapet och att de som lever tillsammans sexuellt därmed ska betraktas som gifta. Men den tanken är ohållbar, av flera skäl. Praktiskt skapar det kaos i ett land som Sverige om alla sexuella relationer skulle innebära att ett äktenskap därmed har ingåtts. Bibliskt stämmer det inte heller. Sex innan man gift sig betraktas som otukt, inte som en vigsel. Som Paulus säger i 1 Kor 7: ”Men om de inte kan behärska sig bör de gifta sig; det är bättre att gifta sig än att brinna av åtrå.” Man blir inte gift genom att ge efter för sin åtrå; man gifter sig för att skapa det rätta sammanhanget för den sexuella gemenskapen.

För det andra innebär sambo en lägre grad av överlåtelse, det är själva idén bakom sambo. Man har inte riktigt bestämt sig för varandra, dörren står fortfarande på glänt. Men den sexuella gemenskapen är enligt kristen tro förbundstecknet, manifestationen av den villkorslösa överlåtelsen till varandra. Därmed separerar sambo förbundstecknet (den sexuella gemenskapen) från förbundet (äktenskapet). Sambo innebär att man plockar ut äktenskapets fördelar, utan att fullt ut gå in under dess förpliktelser.

Grundfrågorna är: Har ni bestämt er för varandra, varför gifter ni er inte då? Om ni inte har bestämt er för varandra, varför lever ni då som om ni tillhörde varandra?

Uppdatering 29/6: Länsförsäkringar – sambor lever i falsk trygghet.

Två invändningar
Men om vi bestämt oss för äktenskap och bröllopet redan är bokat, då spelar det väl ingen roll om vi flyttar in i den gemensamma lägenheten ett halvår i förväg? Frågan bygger på ett missförstånd. Man har inte bestämt sig definitivt förrän man svarat JA. Det är poängen med frågorna vid en vigsel. Fram till dess att båda parter, offentligt och juridiskt förpliktigande, har sagt sitt ja, är man inte gift. Båda parter har fortfarande moralisk frihet att bryta relationen. Orden vid vigseln har en performativ karaktär; de skapar något – ett äktenskapsförbund – som inte fanns innan orden utsades. Det är därför vigselförrättaren efter löftena säger: ”Härmed förklarar jag er som man och hustru”.

Men är det inte viktigt att veta hur vi fungerar sexuellt tillsammans, innan vi bestämmer oss för om det definitivt ska bli vi? Kristen tro vänder på perspektivet. Sex är en starkt sammanbindande kraft som förgyller relationen – och som därför har fått många att fortsätta relationer som inte har förutsättningar att djupna och utvecklas. Om förälskade par istället väntar med sex är det lättare för dem att utvärdera om de som personer passar bra ihop på andra områden och därför kan forma en långsiktig gemenskap. När de sedan gifter sig får de den sexuella gemenskapen och glädjen som en gåva som förgyller den relation som redan är stark. Det är en gåva de älskande tillsammans får utforska och växa i.

Stefan Gustavsson

Stefan Gustavsson är generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen. Han har bloggen Sanning och Samtid.

läs mer →

Generationernas utmaning i dag

Vid eftermiddagsfikat här på Åstol igår började jag och svärfar prata om samhället nu i jämförelse med tidigare generationer. Det som återkom i samtalet var utvecklingens fart de senaste decennierna och även den förkärlek för det omedelbara och snabba. Alla är vi barn av vår tid och det är definitivt…

läs mer →

Gud gillar sex – sex del 2

Del II i min artikelserie om sex finns i dagens papperstidningen av Världen idag. Artikeln har rubriken “Därför hör sex till äktenskapet”. Texten följer här:

Vi såg i den förra artikeln hur den sexuella revolutionen på många områden fått destruktiva följder. Det väcker naturligt frågan: Vad är alternativen? Vad är den kristna vägledningen när det gäller sex?

Den kristna tron har en lång historia i västerlandet. Kyrkan har ofta varit nära lierad med både makten och tidsandan, vilket gett upphov till många missförstånd. Låt mig därför börja med tre bakgrundskommentarer.

1. Den kristna vägledningen om sex är moralisk, inte juridisk. Det jag skriver om här handlar inte om hur landets lagar ska se ut; frågan är istället vad som är ett gott sätt att leva på. Redan i de 10 buden finns denna åtskillnad. Det finns moraliska principer som självklart ska påverka lagstiftningen (7:e budet: Du ska inte stjäla), medan det finns andra moraliska principer som inte hör hemma i lagstiftningen (9:e budet: Du ska inte ha begär till din nästas hus).

2. Den kristna tron är livsbejakande och positiv till kroppslighet och sexualitet. Som teologen Howard Hendricks har sagt: ”Vi ska inte skämmas för att diskutera det som Gud inte skämdes att skapa.” I GT finns en hel bok – Höga Visan – som besjunger romantik, erotik och sinnlighet. Gränsdragningarna finns, inte för att förminska sexualiteten, utan för att ringa in det område där den frodas bäst.

3. Den kristna församlingen har haft det kämpigt med att hantera glappet mellan ideal och verklighet när det gäller sex. Ett sätt har varit att sänka ribban och anpassa idealen efter verkligheten och på så sätt få bort glappet. Ett annat sätt har varit att dölja glappet genom hyckleri. Det viktiga blir att glappet inte avslöjas – och om det avslöjas omedelbart avvisa den skyldige.

Båda lösningarna är tragiska. Den kristna församlingen har unika resurser att tillgå. Vi ska varken tumma på Guds vilja eller förneka vårt misslyckande. Lösningen på glappet mellan ideal och verklighet finns i evangeliet; Guds nåd som förlåter oss våra synder och Guds kraft som hjälper oss till förändring.

Den kristna synen på sex

I Bibelns första kapitel står det: ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.” Kroppsligheten och den sexuella polariteten mellan manligt och kvinnligt kommer alltså från Gud. Han är designern bakom sex.

Vad är det första Gud säger till människan? ”Ha sex!” Eller mera ordagrant: ”Var fruktsamma och föröka er …” Glöm myten om att Bibeln är sexualfientlig; det är uppenbart att Gud gillar sex.

I Bibelns andra kapitel får vi en mer utförlig presentation av Guds tanke. Sex hör ihop med gemenskap. När Gud skapat mannen för han fram alla djur inför honom, men det finns inget i skapelsen som motsvarar människan. Mannen är ensam – fram till dess att Gud skapat kvinnan, som är på hans nivå och motsvarar honom.

När mannen och kvinnan står nakna och lyckliga inför Gud säger han till dem: ”Därför skall en man överge sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall bli ett kött.” 1 Mos 2:24. Detta är utan tvekan Bibelns huvudord i ämnet. Det är Skaparens egen instruktion till dem han skapat, det är ordet som Jesus citerar när han får frågor om äktenskap och sexualitet (Matt 19) och det är ordet Paulus citerar när han skriver om manligt och kvinnligt (Ef. 5).

Om vi analyserar Guds instruktion ser vi att den innehåller fem led. Guds vilja är …

en monogam relation; en man … sin hustru.
en heterosexuell relation; en man … sin hustru.
en ny social storhet; överge sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru.
en trogen äktenskapsrelation; hålla sig till sin hustru.
en sexuell relation; de två ska bli ett kött.
Ordningen är klar: överge – hålla sig till – bli ett kött.

Enligt kristen tro är äktenskapet ett förbund. Profeten Malaki talar om ”… ditt förbunds hustru” (Mal 2:14). Detta förbund ingås genom en offentlig vigsel och bekräftas sedan i den sexuella föreningen.

Sex hör alltså, enligt kristen tro, exklusivt till äktenskapet. Som det står i Nya testamentet: ”Äktenskapet ska hållas i ära och den äkta sängen ska bevaras obefläckad.” (Heb. 13:4)

Det är för vår tid en obegriplig tankegång. Eller? Låt mig försöka förklara.

Det handlar inte om att försöka begränsa något gott. Det handlar om vad vi menar med kärlek.

När vi människor – också i det sekulariserade Sverige med vår promiskuösa livsstil – har funnit den person vi vill dela vårt liv med, ger vi sexualiteten en ”teckenfunktion”; den blir ett förbundstecken på vår kärlek, på det unika i vår relation.

Vi kan hälsa på, kindpussa, krama om, äta lunch, skratta, resa, arbeta med … andra människor utan att det behöver hota vår relation. Men en sexuell otrohet får allt att gunga. Varför? Därför att vi i den sexuella gemenskapen uttrycker vår enhet. Det är det djupaste kroppsspråket vi har, där vi med hela vår varelse säger till den andre: ”Jag tillhör dig”.

Sex utan oreserverad överlåtelse, utan verklig kärlek, är därför oetiskt. Varför säga med våra kroppar det vi inte vill säga med vår mun? Sex innebär att förenas med en annan person. Den vi inte vill vara ett med, ska vi därför inte heller bli ett med. Det är en fråga om integritet.

Sexualiteten är inte bara ett förbundstecken; den hör också ihop med fortplantningen. En ny liten människa har rätt till en trygg uppväxt med en mamma och en pappa, som är överlåtna åt varandra och åt sina barn.

I grunden är det en fråga om att förhålla sig till sexualitetens samtliga aspekter. Kristen tro säger JA till lust och njutning; det är Guds gåvor till oss. Kristen tro säger JA till fortplantningen; vi ska vara beredda att ta emot nytt liv. Kristen tro säger JA till föreningen; vi ska vara överlåten den vi förenas med.

Det är därför sexualiteten hör ihop med äktenskapet.

Stefan Gustavsson, generalsekreterare SEA

läs mer →

Helg med Wendestens

Vi har haft Christian Wendesten här i helgen, grundare och föreståndare för Göteborgskyrkan. Christian är en riktigt duktig förkunnare, församlingsplanterare och pastor. Han är också en riktigt god vän och mentor för mig, så det var en stor glädje att ha honom och hans hustru Pernilla hos oss i helgen. Dessutom var hans…

läs mer →